elisabethcaroline

Jag och Elina satt och lyssnade på en låt idag som verkligen fick oss båda att tänka tillbaka på tiden i ettan, om verkligen allt. Skolan, vännerna, festerna, allt folk vi träffade.
Jag kan säga att det var riktigt roligt, men det livet jag levde vill jag inte leva igen. jag har gjort det nu och har verkligen inte behov av det mer. Låten stämmer så bra in på hur vi hade det och hur noga våra "vakter" var på att om något hände eller något vi gjorde ringde dom hem till våra föräldrar. Det var allt från att röka, till att ha folk hemma efter tio, till fester. verkligen allt. Jag minns tillbaka hur vi alltid sa på veckodagarna att i kväll mamma, ska vi bara se på film. Det slutade aldrig så, utan det var att man gick ut och festade och kom bakis till skolan. Vilket jag ångrar så mycket. Nu idag så har en person hjälp mig så mycket att släppa det där livet bakom mig. Att inte leva sådär, så mycket det förstörde för mig så fick han mig till en ny människa. Den killen har jag vart i lag med i 6 månader och är fortfarande lika lycklig som jag var när han gled in på källarvägen den 27 april med sin volvo 240 som var målad "esso" över hela bilen. När jag såg hans leende så föll jag direkt. Jag minns hur jag tyckte den där bilden var så ful, men nu saknar jag den verkligen. Jag minns den kvällen som om det var den bästa i mitt liv, jag minns vad jag hade på mig och jag minns vad han hade på sig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi umgicks jätte mycket efter den kvällen och jag vägrade att inse att jag tyckte om honom så mycket. men O fick mig att verkligen förstå att det är han jag vill ha, det är han jag blivit kär i. Efter 6 månader tillsammans med killen från lill byn ånn känner jag mig fortfarande som ett litet barn, så fort jag bara ser honom så blir det som ett pirr i magen. Jag har äntligen hittat min prins! Claes ulf olof thor.